Läste att Veronica Palm, en möjlig framtida Socialdemokratisk partiledare inte vill spekulera i vem som blir just nästa partiledare. Och det är ju helt OK, inte minst som hon själv är en stark kandidat.
Men motiveringen känns konstig: Det handlar tydligen om "respekt för den demokratiska processen". Respekt för "manövrerandet i kulissen, maktkampen i valberedningen och positionerandet" hade varit mer korrekt.
Det är ju inte så att ledaren för Socialdemokraterna, största parti, utses i en öppen demokratisk process. Istället pågår ett schackrande, trixande och fixande som resulterar i att partikongressen har en (1) kandidat att välja på.
Såväl Göran Persson som Mona Sahlin blev alltså snarare krönta än valda på partikongressen. Och detta skapar problem.
För det första urholkar det demokratin. Partierna har redan för mycket makt i förhållande till riksdagen, och det blir inte bättre av att den interna partidemokratin är ett låtsasspel.
För det andra öppnar det för en flodvåg av spekulationer, rykten och mer eller mindre trövärdiga läckor. Precis det som exempelvis Veronica Palm vill undvika.
För det tredje försvagar det partiledaren. En partiledare som faktiskt väljs av medlemmarna i konkurrens med andra måste gå till val på ett program. Genom valet ges mandat att genomföra detta program.
En del anser att det ett riktigt val skulle ge upphov till personstrider. Men de finns ju redan. Vem var det till exempel som satte Expressen på Mona Sahlin för femton år sedan? Och varifrån kommer ryktena om varför Jan Nygren backade ur i samma veva?
Skillnaden är att med ett riktigt val skulle debatten ske öppet och ärligt och sedan väljer vi. Förslagsvis genom en medlemsomröstning.
Det kallas visst demokrati. Någon däremot?
PS: Erik Laakso skriver bra i ämnet på Newsmill. DS.
