Snubblade över en artikel i tidningen Dagen, som handlar om att det begås massmord på kristna i Irak med det utttryckliga målet att fördriva kristendomen från Irak (det har funnits kristna i Irak sedan kristendomen blev en religion).
Så nu kommer vi snart att få se massiva protester från Lars Ohly, Michael Wiehe, Jan Hjärpe, Dror Feiler, Andreas Malm, Mattias Gardell, Lawen Mohtadi m fl.
Eller...just det ja. Det går ju inte att skylla på USA eller Israel den här gången. Tänkte inte på det.
I debatten hörs många röster för att Socialdemokraterna ska vridas åt vänster, för att på så sätt bli ett alternativ till Alliansen. I den diskussionen kan följande vara värt att begrunda några historiska fakta.
Den USA-vänliga och skattemässigt ganska återhållsamma socialdemokrati som leddes av Erlander radikaliserades på 1970-talet under Palme. Resultatet: Ett oavgjort val (1973) och två förluster (1976 och 1979).
Sedan fick Palme hjälp av Feldt och den idag så utskällda "kanslihushögern". Resultatet: Seger 1982 och 1985 samt 1988. När kanslihushögern fick dra, förlorande man 1991.
Sedan vann man 1994, men det var under väldigt speciella omständigheter (500 % ränta, anyone?).
Den konservativa samt relativt USA- och Israelvänliga socialdemokratin under Persson klarade sig väl 1998 och 2002. När Persson fick kicken 2006, handlade det snarare om att moderaterna orienterat sig mot mitten, samt att folk tröttnat på Persson.
2010 under Sahlin vände sig Socialdemokraterna vänsterut, och bjöd in Vänsterpartiet efter påtryckningar från konservativa vänstersossar. Resultatet: Katastrof.
Men låt oss inte stanna där, utan ta en internationell jämförelse. På 70-talet var den brittiska arbetarrörelsen en av de mest radikala i den fria världen. Resultatet: Margaret Thatcher.
Läste att Veronica Palm, en möjlig framtida Socialdemokratisk partiledare inte vill spekulera i vem som blir just nästa partiledare. Och det är ju helt OK, inte minst som hon själv är en stark kandidat.
Men motiveringen känns konstig: Det handlar tydligen om "respekt för den demokratiska processen". Respekt för "manövrerandet i kulissen, maktkampen i valberedningen och positionerandet" hade varit mer korrekt.
Det är ju inte så att ledaren för Socialdemokraterna, största parti, utses i en öppen demokratisk process. Istället pågår ett schackrande, trixande och fixande som resulterar i att partikongressen har en (1) kandidat att välja på.
Såväl Göran Persson som Mona Sahlin blev alltså snarare krönta än valda på partikongressen. Och detta skapar problem.
För det första urholkar det demokratin. Partierna har redan för mycket makt i förhållande till riksdagen, och det blir inte bättre av att den interna partidemokratin är ett låtsasspel.
För det andra öppnar det för en flodvåg av spekulationer, rykten och mer eller mindre trövärdiga läckor. Precis det som exempelvis Veronica Palm vill undvika.
För det tredje försvagar det partiledaren. En partiledare som faktiskt väljs av medlemmarna i konkurrens med andra måste gå till val på ett program. Genom valet ges mandat att genomföra detta program.
En del anser att det ett riktigt val skulle ge upphov till personstrider. Men de finns ju redan. Vem var det till exempel som satte Expressen på Mona Sahlin för femton år sedan? Och varifrån kommer ryktena om varför Jan Nygren backade ur i samma veva?
Skillnaden är att med ett riktigt val skulle debatten ske öppet och ärligt och sedan väljer vi. Förslagsvis genom en medlemsomröstning.
Det kallas visst demokrati. Någon däremot?
PS: Erik Laakso skriver bra i ämnet på Newsmill. DS.
I alla fall ibland. De som gillar biogas, borde fundera över att om vi ska klara övergången från oljeprodukter till biogas, måste vi använda naturgas. Läs varför på Newsmill.
Då får du också veta varför gasnätet, dvs rören, inte behöver byggas ut.
I en kommentar på mina tidigare flitigt omdebatterade inlägg, skriver Bo Widegren:
"Vad jag förstår är s-info "en fungerande kommunikation mellan socialdemokratiska väljare och politiker." Vad jag förstår är du numera varken socialdemokratisk väljare eller en socialdemokratisk politiker. Min fråga är av vilken anledning har du din blogg på s-info?"
Jag är medlem i Socialdemokraterna sedan 1980 (SSU) och är fortfarande det. Dock är jag ingen hästväljare, som röstar på Socialdemokraterna oavsett vad partiledningen hittar på.
Dessutom tänkte jag - i min enfald - att det kunde var intressant för S-politiker att veta hur väljarna faktiskt tänker. Eller handlar S-info bara om kommunikation från S-politiker till S-väljare? Den där kompetenshöjningen inom sociala medier var det i så fall inte så mycket bevänt med.
Ett sista budskap: Det är vi som är till höger inom vänsterblocket och de som är till vänster inom högerblocket som till sist avgör vem som styr landet. Inte nyliberaler eller vänsterradikaler.
Detta fattade Tony Blair, när har bröt 18 (!) års torydominans. Detta fattade Fredrik Reinfeldt.
När ska vårt parti fatta det?
Som flera säkert noterat har jag fått en del kritik när jag meddelade att jag röstat på Alliansen. Det fick mig ett tag att tvivla på att jag gjort rätt. Men det gör jag inte längre.
På Ola Möllers blogg, som är en officiell Socialdemokratisk blogg, blev jag tydligen kallad "stolle" av Bengt Silfverstrand.
Och när man blir kritiserad av Bengt, då vet man att man har tänkt rätt.
Eftersom Ola har stängt för kommentarer, kan jag inte svara där. Här är hela inlägget, notera Olas lama svar (de där reglerna om trevlig ton och sånt på s-info gäller inte oss som faktiskt ifrågasätter, kolla med Erik Laakso om du tvivlar):
"Hej Ola,
Att det finns stollar som Ulf Börjesson m fl vars främsta syfte med att blogga tycks vara att få spegla sig i sin egen självtillräcklighet tycker jag inte bör ge anledning att ifrågasätta s-info:s legitimitet.
(Skrev mannen som gett grötmyndigheten ett ansikte/Ulf.)
Att flera ur ideologisk synpunkt husvilla individer också söker sig hit vittnar vä trots allt om s-infos genomslagskraft, något jag tycker vi ska värna om och utveckla.
(Jag är inte så husvill att jag måste värma mig hos gamla kommunister, men Stolichnaya värmer iofs bra. Fråga Lasse Werner och CH Hermansson /Ulf)
Vad sedan gäller vem som är socialdemokrat eller inte så tycker jag det är gärningarna som får avgöra detta. För trots allt får väl socialdemokratin lika lite som bofinken se ut hur som helst....."
(Nej, den hör t ex inte ihop med kommunismen/Ulf)
Ola Möller: Tjena Bengt.
Ja där är många aspekter på det hela. Lite konfunderad blir man trots allt.
Enligt DN dumpade var tredje s-väljare Socialdemokraterna på grund av Vänsterpartiet.
Någon som fortfarande tycker att V-samarbetet var en bra idé? För Socialdemokraterna, alltså?
Anledningen till att jag skriver detta först nu, är att jag inte ville sabotera för alla de vänner och bekanta som slitit häcken av sig i valrörelsen (jag gick med i SSU 1980, och har varit medlem i Socialdemokraterna i drygt 20 år). Se det här som ett bidrag till eftervalsanalysen.
Något som är uppenbart är att det, liksom förra valet, var många som lämnade det rödgröna till förmån för Alliansen - de Rödgröna backade och Alliansen gick framåt. Varför har jag redan rett ut på min professionella blogg, för ca tre månader sedan. Att Sverigedemokraterna skulle komma in har varit uppenbart länge, reaktioner som "chock" eller "kalldusch" är nonsens eller okunskap.
Den viktigaste anledningen till att jag röstade på Alliansen, var att jag inte kan tänka mig Vänsterpartiet i allmänhet och Lars Ohly i synnerhet i en regering. Något jag flaggade upp för ca 10 månader sedan, och dessutom fick en del stryk för, men det är OK.
Tanken med det ursprungliga rödgröna samarbetet (dvs s - mp) var god. Men tyvärr tvingade en massa konservativa vänstersossar Mona Sahlin att släppa in ett parti var ledare:
Lars Ohly gjorde alltså de Rödgröna omöjliga att välja. Sedan finns det några andra problem:
Jag vill ha ett samhälle som erbjuder trygghet, respekterar mig som en vuxen människa och som inte försöker vinna min röst med en massa trams och ologiska argument (ex vis RUT och ROT-schizofrenin ovan).
Ska det vara så svårt att förstå?
Metro 1, Metro 2, Expressen 1, Expressen 2, GP 1, GP2, DN 1, DN 2, SvD 1, SvD 2, Aftonbladet 1.
Uppdatering: Enligt DN idag är jag uppenbarligen inte ensam.
...kan du läsa om på min jobblogg.
Såhär kan röstuppmaning också se ut!
Hej Jimmie Åkesson!
Jag har med intresse tittat på ditt partis reklamfilm. Och på ett sätt är den ett föredöme: Den visar klart och tydligt politiska alternativ, och går rakt på kärnan. Önskar att alla politisk reklam kunde vara likadan. Klar och tydlig med både ideologi och konkreta politiska förslag. Inget duttande här inte.
Nu vet vi definitivt att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt pack som inte hör hemma i riksdagen, landstingen eller kommunerna. Vi vet också att det är helt OK att kalla era sympatisörer för rasister - för det är ju just det ni är.
Inte enligt någon skum mediakonspiration - som jag vet att ni gillar att hänvisa till - utan på grund av vad ni själva sagt och visat. Dessutom har ni definitivt stängt dörren till alla andra partier och politiker.
Tack Jimmie och "Hemliga Byrån"!
PS: Vill du läsa en sakligare analys, hoppa in på min professionella blogg. DS.
Läs om fenomenet "moral licensing" på Ekonomistas under den oemotståndliga rubriken "Miljömärkt kan göra dig tjock och elak".
Jag lägger en personlig reflektion på min jobblogg under rubriken "Därför är cyklister busar i trafiken".
Men kunskapen kommer alltså helt från Ekonomistas, (van)tolkningen är min egen.
Svaret finns på min jobblogg under rubriken, tja, "När det rödgröna tåget funkar bäst".
:-)
En frågeställning som dyker upp ibland är hur man ska förhålla sig till religionen i politiken. Senast i samband den pågående burkadebatten.
Min åsikt i den frågan är klar: Det är upp till rektor att sätta dresscode i skolan, precis som på alla arbetsplatser. VArken ministrar eller imamer äger den frågan.
Nu över till den mer intressanta frågan, nämligen principen för religonens roll i politiken. Detta är min åsikt:
Av detta följer att jag anser att Åke Green borde fällts för hets mot homosexuella. Att han har stöd i Bibeln är inget argument. Homofobt trams är homofobt trams, även om det skrevs för några tusen år sedan.
Av detta följer också att jag anser att religioner och deras företrädare ska behandlas som andra ideologier och deras företrädare. Eftersom man får göra karikatyrer av Karl Marx, får man också göra det av Muhammed.
Om muslimer anser sig kränkta av detta är det lika fånigt som om medlemmar av Rättvisepartiet Socialisterna skulle bli kränkta av Karl Marx som rondellhund. De enda som möjligen kan bli kränkta är Muhammed och Karl Marx själva och de är döda och kan således inte stämma tecknaren.
Det finns nämligen en stor risken med att just religiösa åsikter ska behandlas med silkesvantar: Det går då att torgföra vilka dumheter som helst och komma undan med hänvisning till valfri nomadlegend från Mellanöstern (islam, kristendom, judendom).
Tycker du det är jobbigt att försvara dina halvsmälta, illa genomtänkta och ologiska åsikter? Homofobi, kanske? Hitta stöd i Bibeln så slipper du argumentera, och kan dessutom kräva respekt av din omgivning!
Läste i GP i morse att drygt 2/3 av riksdagsmännen kan tänka sig att bryta upp blocken om SD blir vågmästare. Att SD kommer in är uppenbart, varför kan du läsa på min professionella blogg. (Reder också ut varför jag tror det finns luft i Mp:s siffror.)
Även om jag inte tror på taktiken "alla mot SD" - det är givetvis ett önskescenario för Åkesson & co - tycker jag det på ett sätt är befriande.
Äntligen tycker riksdagsmännen något själva, istället för att bara agera valboskap åt sina partiledningar. Det är ju faktiskt riksdagsmännen, inte partiledningarna, som är folkvalda (de flesta partiledningar är f ö inte ens valda av sina partier i någon egentlig bemärkelse, utan snarare utsedda av valberedningarna). Mer sånt!
För ett par dagar sedan (bloggen är inte sådär genomarbetad eller hyperaktuell under semestern) kom nyheten att de israeliska kommandosoldater som bordade "Ship to Gaza" tydligen snott Henning Mankells senaste TV-manus.
Från alla oss som såg megakalkonen "Talismanen" vill jag därför rikta ett stort tack till Israels väpnade strykor.
I samband med Sverigedemokraternas eventuella intåg i Riksdagen, diskuteras ofta partiets nazistiska rötter. Och det är såklart helt i sin ordning, det är vikigt att veta om partiet på allvar gjort upp med dem - eller om det bara är kosmetik.
Men jag har en gnagande känsla av att nazismen faktiskt inte är något större hot. Visst, mot enskilda människor, men inte mot samhället som helhet. För även om det är viktigt att studera nazismen, är den faktiskt något av en udda fågel.
Det som gör den udda, är att den är uttalat ond i såväl teori som praktik. Därmed är den också lätt att genomskåda. Men faktum är det största lidandet på jorden har skapats av människor som handlat i avsikter som många uppfattar som goda.
Till exempel att skapa ett Guds fredsrike. Eller ett samhälle där alla är jämlikar. Men alla som anser sig besitta Receptet på hur världen ska bli bra, bär faktiskt det totalitära fröet. Oavsett hur goda avsikter de säger sig ha.
Som sommarläsning vill jag därför rekommendera "Blind Faith" av Ben Ellton (bl a manusförfattare till "Black Adder"). Boken är rikligt kryddad med svart humor, och är ett slags "1984". Fast fascisterna bär kaftan och sandaler, är miljömedvetena och istället för hatmöten har man rockkonserter.
Nästa gång det totalitära förtrycket presenterar sig, kommer det inte att uppträda i svarta uniformer, svastikor och blanka läderstövlar.
Faktiskt är en stor fara med nazismen att vi blir så fixerade vid den att vi inte ser andra totalitära tendenser, helt enkelt för att de göms bakom syften som upplevs som goda.
.jpg)
Som alla som kan sin le Carré eller Graham Greene vet, är mullvadens syfte att göra karriär inom fiendes organisation. När en tillräckligt hög post uppnåtts, aktiveras mullvaden och själva spioneriet och agentandet kan börja.
I så fall är jag världens sämsta mullvad. Jag har inga förtroendeposter i partiet, inte ens sådana som alla helst vill slippa (t ex kassör i stadsdelsföreningen). Senast var något uppdrag i min SSU-klub i mitten/slutet av 80-talet.
Knappast en Philby, eller ens en Cairncross. Skulle knappast ens duga till en löjlig bifigur som sidan 238 i en Hamilton-roman.
Vidare: Om jag hade bestämt mig för att infiltrera Socialdemokraterna i onda avsikter, hade jag knappast torgfört åsikter som inte är mainstream inom partiet. En bra mullvad inom Socialdemokratera skulle givetvis vara en fullständig opportunist, med exakt de rätta åsikterna i varje tänkbar fråga.
Skämt åsido: Vad jag tror retar bert, och en del andra, är att jag titulerar mig högersosse. Men det är faktist så, att i ett parti som (åtminstone tidigare) aspirerade på att företräda drygt 40 % av valpersonskåren, kommer det alltid att finnas både en höger och en vänster.
Dessutom är det så att vi högersossar gör våra kamrater vänstersossarna en stor tjänst. Om inte vi fanns, vilka skulle de då posera mot? Vänster om vad, liksom?
Ibland när jag föreläser för unga människor, te x på KY-akademins reklambyråskola (vilket jag får betalt för) eller på gymnasier genom Transfer (vilket jag gör ideellt), får jag den motiverade frågan om jag kan tänka mig att göra reklam för vad som helst. Och, om reklambyråer i allmänhet kan tänka sig att kränga precis vad som helst.
Mitt svar brukar vara nej, på båda frågorna. Det som eleverna tar upp som exempel brukar vara tobaksbolag eller liknande. Men idag, när jag slösurfade lite, fick jag ett exempel på ett företag som jag föraktar ur djupet av mitt hjärta.
Det heter Folkia, och arbetar med s k SMS-lån. Och att ta över 500 % i ränta av folk som av en eller annan anledning sitter i den metaforiska skiten borde vara illa nog. Men de har dessutom mage att kalla sina lån för "mikrolån".
Det innebär att de tar steget från ekonomiskt till intellektuellt bedrägeri. Mikrolån skapades för att göra människor, framför allt kvinnor, i tredje världen självförsörjande.
Folkias "mirkolån" handlar om att försätta människor i modernt skuldslaveri. Företag som Folkia borde förbjudas, och lagen om ocker borde tillämas strikt.
Jag har en känsla av att de flesta som drabbas är LO-medlemmar. Jag anser därför att LO borde aktivt bekämpa detta företag, som inte tillför samhället i allmänhet eller LO:s medlemmar i synnerhet något positivt alls.
Idag skriver GT på löpsedeln att Sd växer kraftigt i Göteborg. Och jag tror tyvärr att de kommer in, oavsett om de för tillfället har 3 % eller 5 %, är siffrorna sannolikt för låga.
Jag benar ut varför på min yrkesblogg, borgesson.wordpress.com.
...eller snarare sin Colt 45 för svensk äldreomsorg. Läs mer på min jobblogg.
Göran Hägg, svensk retoriks nestor, dömer ut Elaine Bergkvists analys av Mona Sahlin totalt.
Notera dock att ha även slår huvudet på spiken vad gäller Sahlins och Socialdemokraternas retoriska problem; avsaknaden av berättelse om vad partiet faktiskt vill. Bortsett från att inte vara som Alliansen, då.
Som bekant verkar nu valvinden blåsa i Alliansens segel, medan den Rödgröna focken fladdrar betänkligt. Så varför funkar Alliansen bättre? Läs mer på min jobblogg.
En del av oss äldre herrar minns tydligt hur i feminister i början av 90-talet med en fnysning avfärdade biologiska argument för relationen mellan kvinnor och män som ”unken biologism”. Det motsatta, att tanken på att könet skulle vara socialt konstruerad, kallas ”unken sociologism” är mer sällsynt.
Det är intressant att många av de som anser att könet är socialt konstruerat – dessa återfinns generellt på den politiska vänsterkanten – under våren kastat sig över boken ”Jämlikhetsanden” och höjer den till skyarna. Den kanske är jättebra och innehåller vattentät argumentation, själv har jag inte läst den. Men det hör inte hit.
Den absurda konsekvensen blir att kravet på jämlikhet är biologiskt betingat, men inte kravet på jämställdhet eftersom könet enligt svensk statsideologi är en social konstruktion. Och lika glatt som man kastar sig över biologiska argument i jämlikhetsdebatten, avfärdar man dem i jämställdhetsdebatten.
Men tricket att kapa "det naturliga" för att torgföra sina egna åsikter har djupa rötter. Hobbes och Rousseau filosoferade om människans urtillstånd; allas krig mot alla eller ädla vildar? Marx beskrev om det ursprungliga samhället som en ”urkommunism”, en retorisk figur som syftade till att göra hans samhällsvision till den ”naturliga”. Hans motståndare, de s k "socialdarwinisterna" med Herbert Spencer i spetsen talade om urtillståndet som ständig kamp där den starkaste överlever, en vanlig feltolkning av Darwins tes att den bäst lämpade som överlever ("survival of the fittest"), inte riktigt samma sak.
I den utomordentliga boken ”Den mänskliga apans uppgång och fall” (The Third Chimpanzee) ger sig författaren Jared Diamond ut på jakt efter det typiskt mänskliga, det vill säga söker efter mänskliga beteenden som inte har sin motsvarighet bland andra levande varelser. Det han finner är mycket intressant. Han hittar nämligen ingenting. Alla mänskliga beteenden finns i naturen.
För att så finna det naturliga beger sig därför Diamond till människor som lever mycket nära vårt ursprung, på Nya Guinea. Det visar sig att deras samhällen är ett mikrokosmos av den stora världen. Det finns stenålderssocialism, stenåldersfascism, stenåldersyounameit. Men inget "ursamhälle".
Slutsats: Det finns inget som är ”naturligt”. Det finns inget ”ursamhälle” (att hävda att vissa människor är ”naturfolk”, har faktiskt ett drag av - låg vara välmenande - rasism; det innebär ju att de saknar såväl kultur som historia och bara har uppstått ur myllan på något mystiskt vis).
Det biologiska – eller "naturliga" – argumentet är väldigt överskattat. Alla människor är kulturvarelser – på gott och ont. Vi skapar själva våra liv och omständigheter, på gott och ont. Vi kan bygga katedraler eller Auschwitz. Och det finns inget att skylla på.
Så nästa gång någon försöker pracka på dig en åsikt eller ideologi med biologiska argument eller resonemang om vad som är "naturligt", ta retoriken med en rejäl nypa salt. För övrigt en av den mänskliga kulturens äldsta handelsvaror.
Du hittar den här; där kan du läsa både on kampanj- och strategitjänster samt de kurser och utbildningar jag erbjuder.
Adressen är www.ubik.se. Länk finns även i sidofältets länklista.
En stapelvara i argumentationen mot engagemanget i Afghanistan är att det bedrivs någon form av kolonialkrig under USA:s ledning där. Och att vi därför borde dra oss ur.
Den (ofta outtalade) slutsatsen är då att talibanerna är något slags nationell motståndsrörelse.
I dag skriver GP (ej på nätet ännu) om en studie från London School of Economics som visar att talibanerna är finansierade och stödda av Pakistans underrättelsetjänst (och f ö av många andra utländska finansiärer, t ex extrema islamister i Saudiarabien).
Extrema islamister bedriver alltså kolonialism via ombud - talibanerna - i Afghanistan, atagligen i syfte att åstadkomma någon form av islamistisk "mösterstat".
Imperialism är alltså inte någon västerländsk specialitet, om nu någon trodde det.
Talibanerna har nyligen hängt en sjuårig pojke anklagad för "spioneri". När kommer protesterna på Sergels Torg? När skriver Mikale Wiehe en sång? Nej - just det ja. Det är ju inte Israel eller USA som ligger bakom, och då är det inte intressant.
Det är bara att inse: Talibanerna är vår tids SS, och islamisterna vår tids fascister. Svårare är det inte.
En död taliban är en bra taliban. Någon däremot?
Uppdatering: Ursäkta sena svar på kommentarer. Har haft dunderförskylnng samt suttit med bokföring hela dagen. Sorry.
Skriver om jakten på fallossymboler, och varför det leder till varumärkesimpotens på min jobblogg.
Har även ett inlägg om varför jag är tveksam till Försvarets nya kampanj, både ur ett professionellt och medborgerligt perspektiv.
Många socialdemokrater är emot obligatorisk a-kassa. Jag fattar faktiskt inte varför. Vi har obligatorisk föräldraförsäkring, sjukförsäktring med mera. Varför inte obligatorisk A-kassa?
Dessutom är det faktiskt så att även den som inte är med i a-kassan är med och finansierar den via sin lön; ca 4,5 % av bruttolönen ska arbetsgivaren betala in.
För den som tjänar 20 000 ska alltså arbetsgivaren betala in 900 kr/mån, 40 000 1800/mån etc. Det är det här som är A-kassornas huvudsakliga inkomstkälla, inte det du som privatperson betalar in via facket.
Så eftersom alla ändå pröjsar, borde väl alla få använda förmånen? Eller? Som jag ser det finns det två intellektuellt hederliga alternativ:
1: Gör A-kassan helt facklig eller privat. Individen får teckna en försäkring på vanligt sätt. Detta kommer såklart att leda till att olika människor får olika villkor, bl a beroende på risk att förlora jobbet, anställningsbarhet etc. Dessa risker uppstår även om facken står bakom försäkringen; vissa branscher är mer utsatta och någonstans måste intäkter och utgifter gå ihop.
2: Gör A-kassan allmän. Alla får del av den, och ingen behöver hamna utanför. Dessutom blir finansieringen solidarisk om vi har en och samma A-kassa för alla som jobbar i Sverige.
Tycker alternativ 2 känns mest sympatiskt och solidariskt. Det system vi har idag där alla betalar men vissa ändå inte får ut något, är direkt osympatiskt.
Mahamed ali Abdi skriver intressant om hur samarbetet i de Rödgröna riskerar att blurra till identiteten för Socialdemokraterna.
Jag benar vidare ur ett varumärkesperspektiv på min jobblogg.
Mannen som fick sin fru ihjälslagen av en ligist i ett bråk om en parkeringsplats, får ett skadestånd på drygt 61 000.
Du kanske minns mannen som vägrade skaka hand med VD på det företag där han sökte jobb, och därför fick sin A-kassa indragen. Han fick ett skadestånd på 60 000.
Tycker du att proportionerna är rimliga?
Dom har fallit i Landskrona-målet, ni vet 23-åringen som slog ihjäl en äldre kvinna vid bråk om en parkeringsplats. Han fick ett år och tio månader. Egentligen ville rätten ge honom två år, men kortade med två månader på grund av att han har sömn- och magbesvär.
Normalt straff för odling av cannabis är tre år. Skattebrott kan ge fem år. Slutsatsen är:
Statens pengar är mer än dubbelt så viktiga som en äldre kvinnas liv.
Brottet att berusa sig med ett medel som ej tillhandahålls eller beskattas av staten är avsevärt allvarligare än att slå ihjäl en äldre kvinna.
Är detta rimligt?
PS: Hos Johan Ingerö finns ett bra resonemang. DS.
Not: Denna bloggpost handlar om rättsprinciper. Jag kommer att radera kommentarer som tar Landskronafallet som anledning att diskutera invandring, eftersom det inte är ämnet för dagen.
Läste att några idioter från Black Cobra (varför har alla gäng namn som hämtade från en B-film?) skjutit en kille som skulle vittna mot dem
Jag är helt övertygad om att vi gemensamt måste inte bara ta avstånd, utan se vad vi i vår vardag kan göra för att bekämpa gängen och - inte minst - stötta offren.
Själv lade jag för några år sedan några timmars jobb på det. Kan inte du som läser detta fundera över vad du kan göra? Det finns säkert något.
När Europas stater ska städa upp efter bankernas fest använder de samma metod som bankerna använde för att stöka till det.
Snacka om att släcka elden med bensin.
Läs mer på Ekonomistas; faktiskt läskigt.
Läs mer på min professionella blogg om hur vi kringgick Skatteverkets kringgående av grundlagen.
Tjaha, då har Mp och V bevisat att de inte är lämpliga att ingå i en regering efter valet. Detta är nämligen de enda partier som inte klarar att oreserverat ta ställning för yttrandefriheten; alltså de enda som anser att Vilks får skylla sig själv. Och det är nu inte några snöskallar på mellannivå som uttalat sig, utan dels Lars Ohly och dels Peter Eriksson.
Anser de även att Dror Feiler fick skylla sig själv när han provocerade Israels ambassadör? Think not. Men så går det när halalhippies är målgruppen och SoFo det intellekteuella centrat.
Så det lutar åt borgerligt i höst. Sorry, men yttrandefriheten är faktiskt viktigare än A-kassan. För utan den kan man i förlängningen inte ens debattera A-kassan.
I det politiskt korrekta Sverige är attityden för dagen är "yttrandefrihet är bra, så länge det inte stör". Jag syftar givetvis på Lars Vilks, en konstnär som faktiskt provocerar på riktigt.
Osökt associerar jag till två av etablissemanget godkända provokatörer, klottraren NUG och låtsaspsykfallet Anna Odell. I det första fallet vågar konstnären - trots att vad jag vet det inte finns radikaliserade SL-medarbetare som smider mordplaner - inte ens framträda med namn. I det andra fallet har jag ännu inte hört någon företrädare för PK-etablissemanget säga att "hon får skylla sig själv att hon hamnar i spännbälte", "Odell kränker vårdpersonal" eller "Odell drivs av ett oresonligt hat mot vården". Undrar hur mycket sympati och förståelse psykiatrikern David Eberhard fått om han klappat till Anna Odell på käften?
Ett talande exempel på oförmågan att stå upp för elementära fri- och rättigheter är Peter Widerud, ordförande i Sveriges Kristna Socialdemokrater - Broderskap och Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Bjereld är dessutom ledamot av Broderskaps förbundsstyrelse.
På sin blogg jämför Ulf Bjereld Lars Vilks med Åke Green, pastorn som gjode sig känd för hets mot homosexuella. Vilket i sig är lite kul, eftersom de extrema islamister som angriper Vilks antagligen delar Greens syn på homosexuella; tror att pastorn och imamen faktiskt skulle trivas bra ihop. Men enligt den politiskt korrekta koden är som bekant homofobi och kvinnoförtryck ok, så länge det inte utövas av européer eller amerikaner av europeisk härstamning.
Nåväl: Kärnan i texten är just en jämförelse mellan Vilks och Green. Men den är givetvis helt felaktig, vilket man nästan måste vara professor vid Göteborgs Universitet för att inte förstå. Det är nämligen frivilligt att vara muslim, i alla fall i Sverige. Precis som det är frivilligt att vara jude, buddhist, kristen (av olika schatteringar), kommunist, socialist, liberal, konservativ eller grön.
Däremot är det inte frivilligt att vara homosexuell; åtminstone inte enligt gayrörelsen. Och jag antar att de vet vad de pratar om. Nu tar vi det långsamt, så att till och med en statsvetare i Göteborg förstår:
1: Det är OK att säga att islam är en fånig religion. 2: Det är inte OK att säga att homosexuella är fåniga, eftersom man föds till det.
Överkurs (masternivå): Det är även frivilligt att besöka Universitetet i Uppsala.
I sin argumentation skriver Bjereld "men det gäller att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt". Jag skulle vara tacksam om Bjereld kunde hålla en tanke i huvudet. Det skulle i så fall vara ett framsteg.
Nu över till Weideruds blogg, som f ö publicerades före Bjereld, men de har ju gott om tid att diskutera på styrelsemötena i Broderskap. När det gäller jämförelsen Green - Vilks gäller såklart även resonemanget ovan. Men Weiderud är mer försåtlig. Till att börja med betecknar han den provocerande filmen som pornografisk, vilket kan diskuteras. Nu är ju i och för sig gränsen mellan pronografi och erotisk konst flytande, skiljelinjen verkar vara att om kulturskribentener får stånd är det erotik, om lastbilscafisar får stånd är det porr. Men Weiderud väljer - mycket medvetet - att kalla filmen pronografisk. Syftet är uppenbart - att diskvalificera filmen i allmänhetens ögon.
Ett annat intressant inslag i Weideruds bloggpost är det som Weiderud väljer att bortse från: Filmen är faktiskt en konstvideo, skapad av Sooreh Hera, en kvinnlig iransk konstnär som för tillfället lever och verkar i Holland och inte i Iran, av lätt införstådda skäl. Det är alltså denna video, skapad av en flykting från ett religiöst förtryck vi knappt kan föreställa oss, som Weiderud väljer att förtala. Han nöjer sig inte med att solidarisera sig med förtryckarnas svenska representanter utan måste dessutom bidra till smutskastningen genom att kalla filmen pornografisk.
Weiderud underlåter också att nämna att flera andra alster visades som kritiserar och driver med andra religioner under föreläsningen. Var fanns den kristna mobben? Den buddhistiska?
Avslutningen är ett präktigt självmål. Weiderud skriver att vi måste ta anvar för yttrandefriheten. En enda möjliga tolkningen är att vi har yttrandefrihet så länge det inte stör någon. Men yttrandefriheten finns ju till just för att skydda obehagliga, besvärliga, utmanande, provikativa uttalanden. Jolmiga trevligheter som alla håller med om, från t ex Broderskap, behöver liksom inget skydd.
Vår solidaritet med Lars Vilks måste vara hel och fullständig utan reservationer. Demkratin kräver det.
Vill du läsa något bra i frågan, läs här. Såklart skrivet av en konservativ och en nyliberal. De har uppenbarligen en bättre moralisk kompass än Broderskaps styrelse.
Religionsvetenskap, A-nivå:
Taoism - shit happens.
Buddhism - this shit, is it really shit?
Hinduism - shit happens; again and again and again and again and...
Islam - there is no shit but shit.
Judaism - why does this shit always happen to us?
Protestantism, traditional - if you work hard enough, shit won´t happen.
Protestantism, according to Church of Sweden - shit happens, unless it is in someway inconvenient or disturbs you in any way which case we are really sorryt that we bothered you, and who are we to teach you about shit anyway?
Catholicism - shit happens, but you can wipe yourself.
Atheism - no shit!
Rastafarianism - shit happens, let´s smoke it.
Zen - what is the sound of shit happening?
Agnosticism - shit (maybe) happens, then again, maybe not.
Scientology - shit happens, we teach you how to fix it for a small fee.
Läste ett intressant inlägg på Calle Fridens blogg, "Utsikt från ett tak". I inlägget tar han upp det lätt patetiska fenomenet att alla helst ska vara unga hela livet och sedan plötsligt försvinna, och de ibland fåniga konsekvenser det får i det politiska livet; "Vi måste ha unga på listorna för att locka de unga."
Jag är väldigt tveksam till den typen av resonemang, av två skäl.
För det första kan jag ge exempel på två politiker som gick hem hos unga trots att de själva inte var unga; Reagan och Gorbatjov. Ingen av dem skulle drömma om att klä sig i Converse (för att tala med Calle) bara för att locka ungdomarna. Däremot var de väldigt bra på att leverera framtidstro, något unga människor rent matematiskt har mer av än oss medelålders. Obama gick inte hem hos unga amerikaner för att han var ung, utan för att han gjorde budskapet "Hope & Change" trovärdigt. Inom reklambranschen anses för övrigt fysisk ålder allt mindre intressant vid exempelvis målgruppsanalyser. Det finns folk som är gubbar vidMen detta är bara synpunkter på taktik inför valet.
Det andra skälet är att om man säger att kvinnor företräds bäst av kvinnor, invandrare av invandrare etc, så säger man också - även om det inte sägs rent ut ligger det glasklart i undertexten - att vi vita hetereosexuella medelålders män från medelklassen med småborgerlig livsstil företräds bäst av andra vita medelålders män från medelklassen med småborgerlig livsstil. Är det bra?
Att människor baserar sina ställningstaganden på en identitet i första hand och i andra hand på filosofiska/politiska/ideologiska är dessutom inte bra för samhället i stort. Skulle identitetspolitken avgöra kan aldrig en minoritetsföreträdare bli vald. Det är enkel demokratisk matematik.
Vidare banaliseras den politiska debatten, eftersom folk kan sluta tänka. Det räcker ju att hitta "någon som är som jag". Ingen anledning att sätta sig in varken sakpolitik eller ideologi.
Avslutningsvis: I förra valrörelsen passerade jag Kungsportsplatsen där alla partier med självaktning har en valstuga. Jag var iofs kamouflerad eftersom jag bar arbetskläder (dvs kostym). Vid Socialdemokraternas valstuga blev det en allmän diskussion om de (då) "nya" Moderaterna. En ung partiarbetare konkluderade med att säga att Moderaterna fortfarande "är ett parti av och för vita medelålders män".
Tänk om jag hade tagit det som en rekommendation?
"Child pornography is great. It is great because politicians understand child pornography. By playing that card, we can get them to act, and start blocking sites. And once they have done that, we can get them to start blocking file sharing sites."
Johan Schlüter från den danska anti-piratgruppen – inför en publik som han trodde bara bestod av kompisar. (via HAX).
Om vi försöker bortse från den monumentala cynismen, säger uttalandet något mycket intressant om de krafter, statliga och privata, som vill styra, granska och spionera på sina egna medborgare.
De behöver terrorister, barnpronografer och knarklangare för att ha något att skylla på. Eftersom övervakarna brukar skylla oss som inte vill att obehöriga ska läsa våra mail, eller lägga sig i vilka vi sidor vi surfar på, för att "inte ha rent mjöl i påsen", skulle jag nu vilja ifrågasätta om övervakningskramarna har rent mjöl i påsen.
Det minimikrav är att de som vill införa en integritetskränkning är bevisa att åtgärden ger de önskade effekterna. Vilket hittills inte lyckats. Istället tillgriper man buskargumentation som ovan.
I en debattartikel i SvD kräver Peter Jeppsson, FlygArbetsgivarna (ja, de skriver det så, horribelt, jag vet) och Jan Palmér från Svenska Flygföretagens Riksförbund att svenska staten omedelbart ska stötta flygbolag som annars riskerar att gå i konkurs.
Argumenten är de vanliga; massor av arbetstillfällen, viktig bransch bla bla bla.
Men om nu flyg är så viktigt borde det väl uppstå nya företag istället för de som går i konkurs? Dessa kommer att ta hand om kunderna och anställa de människor som får gå från de gamla, dåliga bolagen?
För sanningen är den att flyget är en kass bransch, där alltför många företag sitter fast i otidsenliga och olönsamma strukturer. Det är bara att titta på SAS.
Att bolagen är i grunden osunda bevisar faktiskt Jeppsson & Palmér själva: Det pågår redan en utredning inom EU att ge ett samlat stöd efter vulkanutbrottet (vilket iofs är idiotiskt), men det går tydligen inte snabbt nog. Att det är så bråttom kan inte innebära annat än att både likviditeten och kredivärdigheten i dessa bolag var för dålig redan innan vulkanutbrottet.
Visst drabbades företagen. De har stått still i 7 dagar, vilket är 1,9 % av ett verksamhetsår på 365 dagar. Men man kan ifrågastätta om ett företag som inte klarar en veckas stopp har på marknaden att göra.
Särskilt om branschen är så viktig som Jeppsson & Palmér påstår.
För en mer genomtänkt åsikt, läs ekonomistas.se.
Du får gärna kommentera min blogg även om jag inte får kommentera din.
Och här behöver du inte skylla på bloggreglerna; jag publicerar alla kommentarer.
Fega inte ur nu! Get in the Ring!
I ett - mycket bra - inlägg på s-bloggar skriver Oscar Pettersson om hur han upplevde det att kallas "socialistäckel".
Samtidigt kan man dock tydligen kasta skit fritt åt andra hållet, och dessutom få ståd från bloggägaren, dvs utmåla oss som står till höger i partiet som "femtekolonnare". Dessutom får kommentarerna stå kvar, samtidigt som vi hindras att gå i svaromål.
I bloggen "HallSberg" skrev jag i kommentarsfältet om att Socialdemokraterna inte alltid varit så snälla mot sjukskrivna själva (apropå att Alliansen är stygga mot sjukskrivna).
Först kommer en lång drapa av en anonym person som kallar sig farbror Olle. Han skriver bland annat:
"Då får du vara så god att precisera var och när socialdemokraterna applåderade, som du säger."
Antagligen i slutet på 90-talet, när regeringen Persson skickade över sjukskrivna i förtidspension en masse. Farbror Olle fortsätter:
"Vad det handlade om var att på Perssons tid tog man hand om människor som inte kunde gå åter till ett arbete."
Tog hand om dem genom att sänka deras inkomster. Intressant definition av begreppet "ta hand om".
Sedan kommer den verkliga pärlan:
”Ingen myndighet har lagt två strån i kors under de här 12 åren för att försöka få ut henne i arbete, rehabilitera etc.”, skriver du på din blogg. Vad har hon gjort själv då? Kan det vara så att hon inte kan arbeta? Eller gör hon det? I det första fallet förstår jag inte vad du irriterar dig på. I det senare fallet är det väl bra?
Här hos oss i Sydnärke visade det sig att för hälften av de som var tvungna att gå till arbetsförmedlingen i januari så har man på arbetsförmedlingen konstaterat att de är för sjuka för att kunna arbeta. Då borde väl allt vara lugnt och de får tillbaka sin sjukersättning, som alliansen lovat. MEN INTE hälften av dem kommer, enligt Försäkringskassan, inte att betraktas som sjuka och får därför inte heller tillbaka sin sjukersättning.
Vad ska de göra då? De får gå till kommunen och söka försörjningsstöd! Men för att få det måste du realisera allt som går, sälja hus och flytta till en billigare och mindre lägenhet, sälja bilen, använda dina sparpengar. Sedan kan du kanske få försörjningsstöd. Och det handlar om ganska lite pengar i månaden. Det som förr hette socialbidrag.
Är det så vi ska behandla människor, som faktiskt inte kan rå för att de blivit sjuka. Det kan drabba vem som helst. Man borde inte straffas för att man är sjuk. Finns möjlighet att rehabilitera ska man naturligtvis få det snabbt när man blir sjuk och inte behöva vänta. Men det finns ju faktiskt sjukdomar som man inte kan rehabiliteras från."
Nu ska jag vara riktigt tydlig, så att till och med farbror Olle förstår.
Efter detta går vi över till de mer direkta påhoppen:
Postat av: Bengt Nilsson
Vad är det denne högerorienterade femtekolonnare Ulf Börgesson vill uppnå med sina ideliga nedsmutsande påhopp av socialdemokraternas politik då och nu? Ja en sak är att han vill ställa Reinfeldts privatiserande och mänskligt utsorterande nedmontering av svensk offentligt driven välfärd i en ljusare dager!
Men tydligen är det någon personlig händelse där han anklagar Göran Persson som den skyldige som gjort honom så bitter på socialdemokraterna att han nu på alla sätt vill vara en bisittare för att mildra Reinfeldts inhumana välfärdspolitik!
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Postat av: Lars Billström, bloggansvarig
Det har kommit ytterligare en kommentar från Ulf Böregesson här, där han bland annat skriver: ”Jag vill att Socialdemokraterna ska ta ansvar för sin politik, och att Alliansen ska ta ansvar för sin. Är det höger, so be it.”
Eftersom den här bloggen inte är avsedd att vara ett debattforum och kommentaren i övrigt inte berör referatet av Monas tal och inte tillför något nytt i sak, har jag som ansvarig för bloggen valt att inte publicera resten av den. Ett bidragande skäl till det beslutet är att kommentaren delvis också kan bedömas bryta mot bloggens ”programförklaring”:
Där anges tydligt: ”Vi publicerar inte inlägg som angriper enskilda personer, är förnedrande, kränkande, nedlåtande eller annars strider mot svensk lag eller god sed.”
Jag har flera gånger försökt få klarhet i på vilket sätt jag förnedrar, kränker eller bryter mot svensk lag eller god sed. Och på vilket sätt Bengt Nilsson inte gör det. Inget svar.
Intressant förresten att:
I dag skriver f ö Eva- Lotta Hultén i GP kultur (ej på nätet, såvitt jag kan se) att de ökade sjukskrivningstalen i början av 2000-talet berodde på att rehabiliteringskedjan brutit samman. Vilket bekräftats av två forskare 2004 och 2005.
Detta löste den dåvarande regringen som bekant genom att skyffla ut människor i förtidspension en masse. Dels blev det billigare (förtidspension ge mindre än sjukpenning), dels ser sjuktalen snyggare ut (förtidpensionerade räknades inte in).
Vilket bekräftar att mina personliga erfarenheter delas av fler, avsett vad en eller annan politruk i obygden tycker.
KF Väst tog ett beslut att bojkotta iraeliska produkter. Författarna till motionerna som beslutet grundar sig på har samtliga bakgrund inom RKU, SAC och andra delar av extremvänstern.
Det här påminner inte så lite om när Sverigedemokrater för en tid sedan försökte ta över Skattebetalarna för en tid sedan i syfte att
a) komma över en ganska fet kassa och
b) skapa en mer socialt acceptabel front.
Detta att använda en mer socialt acceptabel organisation än den egna som front, är förvisso inget Sverigedemokraterna uppfunnit. Utan en strategi de lärt sig av den extrema vänstern (det känns liksom lättare att säga "nej till krig" än "ja till proletariatets diktatur).
Som demokratisk organsiation måste man givetvis klara att hålla rent mot kommunister, syndikalister, islamister, fascister, nazister och vad nu förtrycket för dagen kallar sig.
Extra pinsamt blir det när naiva socialdemokrater tycker att det är ett bra beslut. Antar att KF Väst även kommer att bojkotta produkter från Kina, Etiopien, Eritrea, Saudiarabien, Egypten, Syrien, Nigeria, Kuba, Libyen, Ryssland etc.
Nej, jag har inte varit på semester på Mykonos. Däremot har jag i helgen lagt upp min sambo, Åsa Chamberts, blogg. Hon är konstnär och målar framför allt i akryl och olja. Och det var tre års produktion som skulle upp, resultatet hittar du här.
Anledningen till att det blev lite bråttom är att hon ska ställa ut på Konstrundan i Majorna: 41 konstnärer och konsthantverkare ställer ut i sina ateljéer lördag 24/4 till måndag 26/4. Öppet lördag och söndag 12 - 17, måndag 16 - 20.
Åsas atlejé finns på Banehagsgatan 1 I (Ingvar) på Klippan (de flesta deltagande ateljéer finns där).
Missa inte samlingsutställningen på Röda Sten med verk av alla deltagande konstnärer. Samma öppettider som i ateljéerna.
Välkommen!
Som bekant håller staten Eritrea, helt i strid med deklarationer om mänskliga rättigheter, en svensk medborgare, Dawit Isaac, fängslad sedan flera år. Nu har dessutom, via en avhoppad fängelsevakt nya fakta kommit om de vidriga förhållanden som råder i Isaacs fängelse.
Isaac har både svenskt och eritreanskt medborgarskap. Detta tas av vissa som en anledning till att Sverige inte ska lägga sig i; Eritrea är en suverän stat med rätt att stifta egna lagar. Detta argument faller dock eftersom Isaac just är svensk medborgare; han är inte medborgare till hälften eller en tredjedel och har därför rätt till svenska statens fulla stöd. Vad gäller Sveriges agerande är hans eritreanska medborgarskap helt ovidkommande. Han är svensk medborgare. Punkt.
Eftersom Eritrea har kidnappat en svensk medborgare, bör landet betraktas som en fientligt sinnad nation. Eftersom vi knappast har praktiska möjligheter att agera militärt, även om det vore önskvärt, får vi använda andra medel. Några lämpliga åtgärder:
A) Aktivt sabotera Eritreas internationella umgänge. Till exempel: Alltid rösta nej till Eritreas kandidater i församlingar som FN, alltid rösta nej till förslag som syftar till att Eritrea någon form av bistånd, handelsavtal etc.
B) Eftersom den Eritrea är en fiende till Sverige, bör vi även utsträcka detta till åtgärder som normalt inte hör hemma i ett civiliserat umgänge stater emellan; påtryckningar på tredje part etc. Dessutom ska vi alltid gynna Eritreas fiender vid eventuella konflikter, t ex tillåta vapenexport till Etiopien. Svenska fartyg som nu bedriver piratbekämpning i Adenviken kan även uppbringa laster på väg till Eritrea.
C) Internera de representanter för Eritreanska staten som uppehåller sig i landet. Interneringen gäller till dess Isaac frigivits.
D) Eritreanska medborgare i Sverige som saknar svenskt medborgarskap och stödjer regimen i Eritrea får sina uppehållstillstånd indragna, och beordras att lämna landet inom 24 timmar. Vid ansökan ska de självfallet inte beviljas svenskt medborgarskap.
E) Ett absolut förbud mot överföring av ekonomiska medel från Sverige till Eritrea. Detta gäller även biståndsorganisationer.
F) Betrakta svenska medborgare eller företag som gör affärer med Eritrea som agenter för en fientligt sinnad nation.
G) Om Isaac Dawit ”avlider” i fängelset ska åtgärderna A till F ovan fortsätta gälla till dess Eritreas nuvarande regim störtats.
De rödgröna är mer eller mindre i ledning hela tiden. Så är det helt enkelt. Detta glädjer självklart många debattörer, inte minst på portalen s-bloggar, en samlingsplats för socialdemokratiska bloggare.
Enda undantaget i jubelkören på senare tid är Mårten Ström från Luleå i Norrbotten som på sin blogg skiver att Socialdemokraterna har historiskt låga siffror , och anser att det stämmer till eftertanke.
Ström verkar vara en klok herre som för ett bra resonemang, men jag vill ändå vidareutveckla det.
För det första är det såklart meningen att de rödgröna tillsammans ska segra, det är ju därför man har ett samarbete. Men å andra sidan tror jag att de flesta sossar egentligen vill ha en sosseregering, inte en blandning. Allianstanken är nog mer etablerad inom Alliansen, så att säga.
För det andra försvagar det Socialdemokraternas position när poster etc ska fördelas efter valet.
För det tredje är det nuvarande läget mycket riskabelt: Hela de rödgrönas framgång beror på Miljöpartiet, och endast på Miljöpartiet. Och som om detta inte vore nog, kokar Mp:s framgång ner till en person, Maria Wetterstrand.
Alltså: Skulle denna enda person göra bort sig, eller partiet fläckas starkt av någon skandal à la Folkpartiets dataintrång 2006 räcker det för att segern ska lösas upp i tunn rök.
Till Mp i allmänhet och Wetterstrand i synnerhet: Jättegrattis, keep up the good work.
Till S i allmänhet och s-bloggar i synnerhet: Nu måste ni faktiskt börja jobba på era egna siffror.
Ola Möller kritiserar några andra socialdemokrater för att tala sig varma för kärnkraft. Jag har svårt att se problemet.
För det första är vi rätt många (potentiella) s-väljare som är för kärnkraft. Och som vanlig väljare struntar jag i vad kongressen har beslutat, jag vill i första hand ha en politik som jag tror på.
För det andra är inte kärnkraft en ideologisk fråga; den är en teknisk lösning på ett praktiskt problem. Liksom alla andra energilösningar en avvägning mellan hot och möjligheter, styrkor och svagheter.
Ändå har det blivit så att det är "vänster" att vara emot och "höger" att vara för. Det fåniga i denna inställning visas av att kärnkraftsprogram har startats av socialdemokrater, kommunister, konservativa och liberala regeringar. Dessutom av islamister (Iran).
Att kärnkraft blivit en vänster/högerfråga beror bara på historia och ingenting annat. I debattens gryning, folkomröstningen, var det främst vänstern plus centerpartiet som var definitivt emot, på den tiden en rödgrön koalition. Mitten/vänstern (S/FP) var lite för och lite emot och högern (M) för. Allltås blev lite klädsamt kärnkraftsmotstånd en lämpligt plagg i den (salongs)radikala garderoben.
I höst skulle jag vilja se socialdemokratiska riksdagsledamöter, varför inte några från LO-leden, som tillsammans med borgerliga göra upp om en fortsatt satsning på kärnkraft.
Det är i så fall inte ett ideologiskt svek. Helt enkelt för att ideologi inte har med saken att göra.
Det finns bara ett demokratiskt rimligt sätt att hantera frågan, och det är att ställa upp en regel som ger likabehandling och neutralitet. Det kan göras på flera sätt:
Jag tycker att alternativ 3 är bäst. Skulle då SD komma in, vilket jag tror att de gör, får vi helt enkelt acceptera det. Sedan får de såklart inte dela ut material eller komma med uttalanden som innebär direkt hets mot folkgrupp.
Att säga nej till vissa partier på grund av att de strider mot skolans värdegrund eller står för en viss ideologi (eller inte lever upp till "demokratiska värderingar") är mycket vanskligt.
En del anför att muslimska barn kan känna sig kränkta över SD:s närvaro. Tror att jag skulle känna mig ganska kränkt över ett gäng ungkommunister som utmålar min dotters pappa som en girgbuk. En ung jude som tvingas stå ut med Hamas- och Hizbollahkramande Ung Vänster skulle nog inte heller trivas i skolan.
Bäst att inte öppna den dammluckan.
I ett blogginlägg skriver Ulrika Player om att Plura borde bojkottas för att han åkt dit med fyra gram kokain.
Det är intressant att profilbilden på Ulrikas blogg visar när hon njuter av vad jag antar är en starköl. Vilket jag inte på något sätt vill moralisera över, men det är alkoholen som skördar flest offer och ställer till med mest socialt elände. Inte narkotikan.
Totalt sett är bilden och texten faktiskt en ganska bra illustration av vår misslyckade drogpolitik och knepiga inställning.
Även om det inte var avsikten.
På grund av att Göran Hägglund enligt uppgift har svårt att hålla tungan rätt i mun, har nu partiets hemliga valkampanj läckt ut.
Det visar sig att tung-incidenten var ett led i en långsiktig strategi.
Ola Möller gör på sin blogg en jämförelse mellan Rut avdrag och (legaliserad) alkohollangning.
Ursäkta, men exemplet är faktiskt jättedumt. Ökade legala möjligheter till exempelvis alkoholförsäljning skulle leda till en ökad alkoholförsäljning, vilket förvisso skulle generera intäkter till det allmänna. Men till ett socialt pris.
Oavsett vad man tycker om RUT och ROT, så tror jag inte följande scenarior utgör något större problem:
I dagens VLT har jag en artikel där jag bemöter SSM:s "informatör" Ulf Westers senaste felaktigheter som sol och solarier. Han går glatt på i ullstrumporna, och ignorerar som vanligt alla fakta som inte kommer från kosmetikaindustrin.
Läs inlägget i VLT. Vill du läsa mer, kolla in min artikel på Newsmill.
Roger Jönsson skriver på sin blogg om den "mycket duktiga" Veronica Palm som bevisat att sjukskrivningarna minskade under Socialdemokraterna. Men som ofta när man har med den härskande klassen att göra, får man en diet av halvsanningar serverad.
Anledningen till att antalet sjukskrivningar minskade under regeringen Persson var att man snabbt skyfflade över sjukskrivna till förtidspension. Det snyggade till statistiken och minskade konstnaderna. Något jag har personliga erfarenheter av och tidigare tagit upp.
Cyniskt? Visst. Men makten är alltid cynisk.
"Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det. att på en halvtimme på en söndag få fram en duktig städerska som gör ett duktigt jobb!"
Det skrev Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard på Facebook. För detta har han fått en del kritik i media. Men för att återvända till frågan i rubriken, så finns det faktiskt två svar:
Retoriskt, ja. Som representant för makten är det svårt att uttrycka in glädje över att någon lägre ner på samhällsstegen kommer hem och plockar bajs utan att få minuspoäng. Dessutom är direkt korkat att lägga till kommentaren om arbetslinjen. Å andra sidan kan en alltför stor fixering vid denna skitfråga göra att oppositionen framstår som en smula löjlig.
Sakligt, nej. Ett städföretag har rimligen som uppdrag att städa. Rycker man ut på söndagar får personalen dessutom OB-tillägg.
Och för att förekomma en del angrepp på grund av mitt eget yrk: Ja, jag har torkat piss och skit. Dessutom efter hederliga, socialdemokratiska, fackanslutna arbetare på Arendalsvarvet (vi snackar 80-tal). Låt oss säga att den proletära solidariteten slutade vid toadörren.
Vid ett tillfälle far det faktiskt någon som hade bajsat i duschen. Förmannen (tillika fackombudet) var helt säker på att det var en turk som hade gjort det. Hur han visste det utan att kontakta CSI vet jag inte.
Men ett brott kräver som alla deckarläsare vet både tillfälle och motiv. Eftersom alla turkar (och sydamerikaner, greker etc) var kollegor till mig, dvs städare, har jag svårt att se motivet.
Såvida det inte var hämnd från en kollega riktad mot mig personligen. Fast det spelar ingen roll nu; antar att det är preskriberat och inte ens ett fall för Cold Case-gruppen.
Fast manuset skulle helt klart bli bättre än det genomslittliga avsnittet av Oskyldigt Dömd.
Fortsätter kommentera Björn Elmbrants artikel i Arena, där han tar pulsen på våra partier och i vilken mån de har framtiden för sig. Elmbrants artikel är indelad i fem punkter, här är nummer två:
"2. Behöver vi den sortens partier som vi har i dag? Den politiska kampanjkultur där partierna härmar varandra med hjälp av det som kallas triangulering eller framing, reducerar väljarna till kunder. Partierna behöver inte heller sina medlemmar och supportrar, för konsulterna formulerar politiken. Om dessutom de politiska journalisterna sviker sin konsumentupplysande uppgift att visa på de olika meningarna i sak, utan nöjer sig med att sätta poäng på partiledarna, som gällde det "Let´s Dance", då töms partierna snabbt på sin mening.”
Vill man vara elak, kan man fråga sig om väljarna någonsin har varit annat än kunder. Medlemmarna däremot, har haft ett inflytande i politiken innan den är paketerad och klar. Och detta är viktigt. Detta innebär att medlemmen, till skillnad från väljaren bestämmer vilka alternativ som ska finnas tillgängliga att välja mellan.
Idag är under 3 % av befolkningen medlemmar i ett parti. Av dessa är förmodligen en majoritet ganska passiva. Aktiva partimedlemmar är alltså inte något slags gräsrötter, utan snarare en politisk elit som omfattar knappt ett par procent av befolkningen. Vilket den politiska eliten gjorde även i feodalsamhället, intressant nog.
Att konsulterna formulerar politiken tror jag inte på. Själv har jag jobbat som konsult åt ett antal socialdemokratiska partidistrikt, och har (som väl är) aldrig kommit i den situationen att jag skulle kunna påverka politiken. Dessutom anser jag det skulle vara ett prov på utomordentligt dålig konsultetik att försöka påverka politiken. Mitt jobb som konsult inom kommunikation, är att hjälpa organisationen att nå ut med sin ideologi och sina konkreta förslag. Inget annat. Ungefär som den klassiska bilden av den oväldige tjänstemannen som genomför politiska beslut oberoende av egen övertygelse.
Triangulering och framing är problem för väljarna, eftersom detta utjämnar skillnader och gör alternativen mindre tydliga. Men samtidigt är det samma sak i alla branscher; ju mer mogen branschen är desto mer lika blir alternativen. Alla mellanklassbilar är till exempel ganska lika. Det som sticker ut är i allmänhet nischprodukter; i bilbranschen Hummer eller Koenigsegg, inom politiken till exempel Feministiskt Initiativ, Sverigedemokraterna eller Priatpartiet.
De som sticker ut kan dessutom sällan bli annat än nischprodukter. 80 % av väljarna stödjer välfärdssamhället, ungefär som det ser ut. Visst, några vill ha lite högre skatt och bidrag, några vill ha lite lägre skatt och lite lägre bidrag. Men den grundläggande kombinationen av offentlig välfärd och marknadsekonomi är det få som ifrågasätter.
Detta är vad Reinfeldt fattade inför 2006: De gamla, tydligt ideologiska moderaterna skulle aldrig kunna nå över max 20 %. Exit nyliberalism, enter socialliberalism. S & M är politikens mellanklassbilar. Det är f ö samma projekt som Wetterstrand nu framgångsrikt driver; häll ut linssoppan, häll upp en latte istället.
Frågan är om triangulering/framing alls är möjlig att undvika? Socialdemokraterna triangulerade för decennier sedan, då man i praktiken släppte socialismen och blev ett slags socialliberaler. Dåvarande VPK har historiskt varit väldigt dåliga på triangulering. Resultatet: S blev ett statsbärande parti, och ett unikt fenomen i den demokratiska världen. VPK blev en krumelur på vänsterkanten, ständigt balanserande på 4 %-kanten. Min tes: Triangulering har alltid funnits, och kommer alltid att finnas. Den är nödvändig om man verkligen vill ha makt och ansvar. Republik, anyone?
Detta för oss över till de politiska journalisterna: Om skillnaderna i sak blir allt mindre, återstår bara poängsättning ”som i Let´s dance”. Så enkelt är det. Å andra sidan politik en av de sektorer där journalisterna starkast utmanas av bloggosfären. Jag kommer till exempel på mig själv, politiknörd och allt, med att allt mer sällan läsa mitt husorgans ledare. Debatt och analys får jag mycket bättre på webben.
Frågan är bara om det verkligen tömmer partierna på mening? Nischpartierna finns kvar, och när den stora koalitionen i mitten (som finns i praktiken men inte i retoriken) blir alltför trött kommer vi att få se nya aktörer som tar för sig. Något som redan håller på att hända. Detta kommer att tvinga de alltmer mainstreamade partierna i mitten att triangulera om, och därmed bättre tolka den allmänna folkviljan.
Jag hörde en gång en klok bankman säga "bankverksamhet ska vara tråkig, blir den spännande är det fara på färde". Det kanske är samma sak med politik?
