Snubblade över en artikel i tidningen Dagen, som handlar om att det begås massmord på kristna i Irak med det utttryckliga målet att fördriva kristendomen från Irak (det har funnits kristna i Irak sedan kristendomen blev en religion).
Så nu kommer vi snart att få se massiva protester från Lars Ohly, Michael Wiehe, Jan Hjärpe, Dror Feiler, Andreas Malm, Mattias Gardell, Lawen Mohtadi m fl.
Eller...just det ja. Det går ju inte att skylla på USA eller Israel den här gången. Tänkte inte på det.
I debatten hörs många röster för att Socialdemokraterna ska vridas åt vänster, för att på så sätt bli ett alternativ till Alliansen. I den diskussionen kan följande vara värt att begrunda några historiska fakta.
Den USA-vänliga och skattemässigt ganska återhållsamma socialdemokrati som leddes av Erlander radikaliserades på 1970-talet under Palme. Resultatet: Ett oavgjort val (1973) och två förluster (1976 och 1979).
Sedan fick Palme hjälp av Feldt och den idag så utskällda "kanslihushögern". Resultatet: Seger 1982 och 1985 samt 1988. När kanslihushögern fick dra, förlorande man 1991.
Sedan vann man 1994, men det var under väldigt speciella omständigheter (500 % ränta, anyone?).
Den konservativa samt relativt USA- och Israelvänliga socialdemokratin under Persson klarade sig väl 1998 och 2002. När Persson fick kicken 2006, handlade det snarare om att moderaterna orienterat sig mot mitten, samt att folk tröttnat på Persson.
2010 under Sahlin vände sig Socialdemokraterna vänsterut, och bjöd in Vänsterpartiet efter påtryckningar från konservativa vänstersossar. Resultatet: Katastrof.
Men låt oss inte stanna där, utan ta en internationell jämförelse. På 70-talet var den brittiska arbetarrörelsen en av de mest radikala i den fria världen. Resultatet: Margaret Thatcher.
