Har deltagit i en diskussion på Facebook om ett eventuellt vinstförbud i vården. Och det är en intressant fråga. Eller hade varit det, om det inte var så att det bara är en rökridå för det egentliga målet: Att förbjuda alla utom stat, kommun och landsting att bedriva vård. Tillåt mig utveckla.
Dels finns det den principiella frågan om det "verkligen ska vara tillåtet att tjäna pengar på sjuka?" Men det är bara dålig semantik. Vad det handlar om är ju "om det ska vara tillåtet att tjäna pengar på att bota och vårda sjuka?" Och det är det ju redan. Vi har till exempel privata, vinstdrivande företag inom läkemedel. Dessutom accepterar såväl Socialdemokraterna som Moderaterna att man tjänar pengar på produkter som syftar till att människor ska dödas och lemlästas. Det är en märklig moral som accepterar vinster på elände, men inte på en verksamhet som ytterst har goda syften. Förutsatt att man inte fubbar då, vilket för oss över till nästa del i resonemanget.
I den s k Carema-skandalen har det hävdats att vanvården beror på girighet. Bortsett från att "girighet" som förklaring är en riktigt dålig analys ur ett marxistiskt perspektiv (vad är det för fel på "produktivkrafter" och "överbyggnad"?), kan man fundera över vad kommunal vanvård beror på. Lättja? Vällust? Vrede? Frosseri? Avund? Högmod?
Men låt oss säga att vi inte vill ha vinster i vården. Då går väl alla pengar till verksamheten (och låt oss låtsas att de används effektivt)? Inte säkert. Man kan till exempel ta ut rejäla löner istället. Så funkar Postkodlotteriet, som är en "ideell" verksamhet. Sedan kan man ju äga varumärket, lämpligtvis via en holländsk - liechtensteinsk modell, och ta ut en royalty ur verksamheten. Så funkar IKEA. Eller också startar ledningen egna bolag och fakturerar vårdverksamheten för ex vis "konsultarvoden". Eller varför inte driva vårdbolaget som ett dotterbolag, och låta det låna pengar av ägarbolaget (i valfritt skatteparadis) till en ränta som lagom äter upp vinsten.
Sedan är det ju rimligt principen om att om ett bolag ska förbjudas att göra vinst, så kan man inte heller låta det gå med förlust. Även om man accepterar vissa vinster, räcker normalt rättsmedvetande för att inse att ett vinsttak måste balanseras av ett förlustgolv.
Alternativet är att man i så fall säger att det under en viss period, låt säga fem år, ska visa nollresultat. Det är alltså ok att gå med 10 % vinst år ett, 10 % förlust år två, 15 % vinst år tre 15 % förlust år fyra och jämnt skägg år fem. Snittet blir då ett nollresultat. Fast det är klart, då tenderar ju företag som "riskerar" att gå med vinst att lägga pengar på lite vad som helst för att komma ner i noll. T ex genom feta styrelsearvoden.
Så om det är så att ni vill förbjuda andra aktörer än stat, kommun och landsting i vården, säg det då och sluta hyckla med "vinstförbud". Och kom inte dragande med att den ideella sektorn ska tillåtas, för alla de argument som kan riktas mot privata företag som fårdgivare kan även riktas mot den ideella sektorn: Många formellt icke vinstdrivande organisationer är privatekonomiskt lönsamma för ledningen, ex vis Röda Korset, Centerpartiet, Postkodlotteriet och Landsorganisationen.
