En frågeställning som dyker upp ibland är hur man ska förhålla sig till religionen i politiken. Senast i samband den pågående burkadebatten.
Min åsikt i den frågan är klar: Det är upp till rektor att sätta dresscode i skolan, precis som på alla arbetsplatser. VArken ministrar eller imamer äger den frågan.
Nu över till den mer intressanta frågan, nämligen principen för religonens roll i politiken. Detta är min åsikt:
- Religiösa åsikter och deras yttringar förtjänar samma respekt som andra åsikter och deras yttringar. Varken mer eller mindre.
Av detta följer att jag anser att Åke Green borde fällts för hets mot homosexuella. Att han har stöd i Bibeln är inget argument. Homofobt trams är homofobt trams, även om det skrevs för några tusen år sedan.
Av detta följer också att jag anser att religioner och deras företrädare ska behandlas som andra ideologier och deras företrädare. Eftersom man får göra karikatyrer av Karl Marx, får man också göra det av Muhammed.
Om muslimer anser sig kränkta av detta är det lika fånigt som om medlemmar av Rättvisepartiet Socialisterna skulle bli kränkta av Karl Marx som rondellhund. De enda som möjligen kan bli kränkta är Muhammed och Karl Marx själva och de är döda och kan således inte stämma tecknaren.
Det finns nämligen en stor risken med att just religiösa åsikter ska behandlas med silkesvantar: Det går då att torgföra vilka dumheter som helst och komma undan med hänvisning till valfri nomadlegend från Mellanöstern (islam, kristendom, judendom).
Tycker du det är jobbigt att försvara dina halvsmälta, illa genomtänkta och ologiska åsikter? Homofobi, kanske? Hitta stöd i Bibeln så slipper du argumentera, och kan dessutom kräva respekt av din omgivning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar