I debatten hörs många röster för att Socialdemokraterna ska vridas åt vänster, för att på så sätt bli ett alternativ till Alliansen. I den diskussionen kan följande vara värt att begrunda några historiska fakta.
Den USA-vänliga och skattemässigt ganska återhållsamma socialdemokrati som leddes av Erlander radikaliserades på 1970-talet under Palme. Resultatet: Ett oavgjort val (1973) och två förluster (1976 och 1979).
Sedan fick Palme hjälp av Feldt och den idag så utskällda "kanslihushögern". Resultatet: Seger 1982 och 1985 samt 1988. När kanslihushögern fick dra, förlorande man 1991.
Sedan vann man 1994, men det var under väldigt speciella omständigheter (500 % ränta, anyone?).
Den konservativa samt relativt USA- och Israelvänliga socialdemokratin under Persson klarade sig väl 1998 och 2002. När Persson fick kicken 2006, handlade det snarare om att moderaterna orienterat sig mot mitten, samt att folk tröttnat på Persson.
2010 under Sahlin vände sig Socialdemokraterna vänsterut, och bjöd in Vänsterpartiet efter påtryckningar från konservativa vänstersossar. Resultatet: Katastrof.
Men låt oss inte stanna där, utan ta en internationell jämförelse. På 70-talet var den brittiska arbetarrörelsen en av de mest radikala i den fria världen. Resultatet: Margaret Thatcher.
1 kommentar:
det finns ingen logik i ditt resonemang. Persson var en borglig politiker i S uniform som skotta vägen för Reinfeldt att ta över, även han klädd i en S uniform. Vad ska man med retorik till när den är innehållslös, vad ska man med makt till om man ändå bara låter näringslivet bestämma över en.
Skicka en kommentar