Tänk om Wetterstrand gör bort sig?

De rödgröna är mer eller mindre i ledning hela tiden. Så är det helt enkelt. Detta glädjer självklart många debattörer, inte minst på portalen s-bloggar, en samlingsplats för socialdemokratiska bloggare.

Enda undantaget i jubelkören på senare tid är Mårten Ström från Luleå i Norrbotten som på sin blogg skiver att Socialdemokraterna har historiskt låga siffror , och anser att det stämmer till eftertanke.

Ström verkar vara en klok herre som för ett bra resonemang, men jag vill ändå vidareutveckla det.

För det första är det såklart meningen att de rödgröna tillsammans ska segra, det är ju därför man har ett samarbete. Men å andra sidan tror jag att de flesta sossar egentligen vill ha en sosseregering, inte en blandning. Allianstanken är nog mer etablerad inom Alliansen, så att säga.

För det andra försvagar det Socialdemokraternas position när poster etc ska fördelas efter valet.

För det tredje är det nuvarande läget mycket riskabelt: Hela de rödgrönas framgång beror på Miljöpartiet, och endast på Miljöpartiet. Och som om detta inte vore nog, kokar Mp:s framgång ner till en person, Maria Wetterstrand.

Alltså: Skulle denna enda person göra bort sig, eller partiet fläckas starkt av någon skandal à la Folkpartiets dataintrång 2006 räcker det för att segern ska lösas upp i tunn rök.

Till Mp i allmänhet och Wetterstrand i synnerhet: Jättegrattis, keep up the good work.

Till S i allmänhet och s-bloggar i synnerhet: Nu måste ni faktiskt börja jobba på era egna siffror.

Helt OK att vara sosse för kärnkraft!

Ola Möller kritiserar några andra socialdemokrater för att tala sig varma för kärnkraft. Jag har svårt att se problemet.

För det första är vi rätt många (potentiella) s-väljare som är för kärnkraft. Och som vanlig väljare struntar jag i vad kongressen har beslutat, jag vill i första hand ha en politik som jag tror på.

För det andra är inte kärnkraft en ideologisk fråga; den är en teknisk lösning på ett praktiskt problem. Liksom alla andra energilösningar en avvägning mellan hot och möjligheter, styrkor och svagheter.

Ändå har det blivit så att det är "vänster" att vara emot och "höger" att vara för.  Det fåniga i denna inställning visas av att  kärnkraftsprogram har startats av socialdemokrater, kommunister, konservativa och liberala regeringar. Dessutom av islamister (Iran).

Att kärnkraft blivit en vänster/högerfråga beror bara på historia och ingenting annat. I debattens gryning, folkomröstningen, var det främst vänstern plus centerpartiet som var definitivt emot, på den tiden en rödgrön koalition. Mitten/vänstern (S/FP) var lite för och lite emot och högern (M) för. Allltås blev lite klädsamt kärnkraftsmotstånd en lämpligt plagg i den (salongs)radikala garderoben.

I höst skulle jag vilja se socialdemokratiska riksdagsledamöter, varför inte några från LO-leden, som tillsammans med borgerliga göra upp om en fortsatt satsning på kärnkraft.

Det är i så fall inte ett ideologiskt svek. Helt enkelt för att ideologi inte har med saken att göra.

SD i skolan?

Det finns bara ett demokratiskt rimligt sätt att hantera frågan, och det är att ställa upp en regel som ger likabehandling och neutralitet. Det kan göras på flera sätt:

1. Ingen får komma. Nackdelen är att det går ut över elevernas demokratiska skolning; i den ingår rimligen att orientera sig i det politiska landskapet.
2. Alla får komma. Nackdelen är att då får vi in knäppskallar som får SD att framstå som goda demokrater genom kontrastverkan. Exempelvis Kommunistiska Partiet, Nationaldemokraterna, Osynliga Partiet och gud vet vad.
3. De partier som finns representerade i en given politisk församling får komma, förslagsvis kommunfullmäktige på orden eller riksdagen.

Jag tycker att alternativ 3 är bäst. Skulle då SD komma in, vilket jag tror att de gör, får vi helt enkelt acceptera det. Sedan får de såklart inte dela ut material eller komma med uttalanden som innebär direkt hets mot folkgrupp.

Att säga nej till vissa partier på grund av att de strider mot skolans värdegrund eller står för en viss ideologi (eller inte lever upp till "demokratiska värderingar") är mycket vanskligt.

En del anför att muslimska barn kan känna sig kränkta över SD:s närvaro. Tror att jag skulle känna mig ganska kränkt över ett gäng ungkommunister som utmålar min dotters pappa som en girgbuk. En ung jude som tvingas stå ut med Hamas- och Hizbollahkramande Ung Vänster skulle nog inte heller trivas i skolan.

Bäst att inte öppna den dammluckan.

Oavsiktlig karikatyr av drogpolitiken

I ett blogginlägg skriver Ulrika Player om att Plura borde bojkottas för att han åkt dit med fyra gram kokain.

Det är intressant att profilbilden på Ulrikas blogg visar när hon njuter av vad jag antar är en starköl. Vilket jag inte på något sätt vill moralisera över, men det är alkoholen som skördar flest offer och ställer till med mest socialt elände. Inte narkotikan.

Totalt sett är bilden och texten faktiskt en ganska bra illustration av vår misslyckade drogpolitik och knepiga inställning.

Även om det inte var avsikten.

KD:s valreklam har läckt!

På grund av att Göran Hägglund enligt uppgift har svårt att hålla tungan rätt i mun, har nu partiets hemliga valkampanj läckt ut.

Det visar sig att tung-incidenten var ett led i en långsiktig strategi.

Fåniga argument mot RUT

Ola Möller gör på sin blogg en jämförelse mellan Rut avdrag och (legaliserad) alkohollangning.

Ursäkta, men exemplet är faktiskt jättedumt. Ökade legala möjligheter till exempelvis alkoholförsäljning skulle leda till en ökad alkoholförsäljning, vilket förvisso skulle generera intäkter till det allmänna. Men till ett socialt pris.

Oavsett vad man tycker om RUT och ROT, så tror jag inte följande scenarior utgör något större problem:

• Mannen kommer hem sent, berusad av Grumme såpa, och slår fru och barn.
• Frun skåpstädar; har en dunk Ajax gömd i barskåpet. När ingen ser skurar och fejar hon; barnen får skämmas för att mamma luktar konstigt av Häxans silverputs.
• Ungdomar drar omkring på stan med golvmoppar och kvastar och städar illegalt i trappuppgångar och parker.
• Bilister krockar för att de putsat ratten istället för att se sig för.