Biologi hör inte hemma i politiken

En del av oss äldre herrar minns tydligt hur i feminister i början av 90-talet med en fnysning avfärdade biologiska argument för relationen mellan kvinnor och män som ”unken biologism”. Det motsatta, att tanken på att könet skulle vara socialt konstruerad, kallas ”unken sociologism” är mer sällsynt.

Det är intressant att många av de som anser att könet är socialt konstruerat – dessa återfinns generellt på den politiska vänsterkanten – under våren kastat sig över boken ”Jämlikhetsanden” och höjer den till skyarna. Den kanske är jättebra och innehåller vattentät argumentation, själv har jag inte läst den. Men det hör inte hit.

Den absurda konsekvensen blir att kravet på jämlikhet är biologiskt betingat, men inte kravet på jämställdhet eftersom könet enligt svensk statsideologi är en social konstruktion. Och lika glatt som man kastar sig över biologiska argument i jämlikhetsdebatten, avfärdar man dem i jämställdhetsdebatten.

Men tricket att kapa "det naturliga" för att torgföra sina egna åsikter har djupa rötter. Hobbes och Rousseau filosoferade om människans urtillstånd; allas krig mot alla eller ädla vildar? Marx beskrev om det ursprungliga samhället som en ”urkommunism”, en retorisk figur som syftade till att göra hans samhällsvision till den ”naturliga”. Hans motståndare, de s k "socialdarwinisterna" med Herbert Spencer i spetsen talade om urtillståndet som ständig kamp där den starkaste överlever, en vanlig feltolkning av Darwins tes att den bäst lämpade som överlever ("survival of the fittest"), inte riktigt samma sak.

I den utomordentliga boken ”Den mänskliga apans uppgång och fall” (The Third Chimpanzee) ger sig författaren Jared Diamond ut på jakt efter det typiskt mänskliga, det vill säga söker efter mänskliga beteenden som inte har sin motsvarighet bland andra levande varelser. Det han finner är mycket intressant. Han hittar nämligen ingenting. Alla mänskliga beteenden finns i naturen.

För att så finna det naturliga beger sig därför Diamond till människor som lever mycket nära vårt ursprung, på Nya Guinea. Det visar sig att deras samhällen är ett mikrokosmos av den stora världen. Det finns stenålderssocialism, stenåldersfascism, stenåldersyounameit. Men inget "ursamhälle".

Slutsats: Det finns inget som är ”naturligt”. Det finns inget ”ursamhälle” (att hävda att vissa människor är ”naturfolk”, har faktiskt ett drag av - låg vara välmenande - rasism; det innebär ju att de saknar såväl kultur som historia och bara har uppstått ur myllan på något mystiskt vis).

Det biologiska – eller "naturliga" – argumentet är väldigt överskattat. Alla människor är kulturvarelser – på gott och ont. Vi skapar själva våra liv och omständigheter, på gott och ont. Vi kan bygga katedraler eller Auschwitz. Och det finns inget att skylla på.

Så nästa gång någon försöker pracka på dig en åsikt eller ideologi  med biologiska argument eller resonemang om vad som är "naturligt", ta retoriken med en rejäl nypa salt. För övrigt en av den mänskliga kulturens äldsta handelsvaror.