Vi bestämde oss för att gå på bio på juldagen. Valet föll på Jane "Pianot" Campions nya, Bright Star. Tyvärr.
Filmen är förvisso vackert fotad, men handlingen är totalt ointressant. Efter ett tag för man känslan av att sitta och bläddra i en rörlig katlog från NK, Filippa K eller Nygårds Anna.
Keats på en vacker sommaräng. Keats i en båt på en vacker sjö. Keats i en vacker salong. Keats drömmande. Keats skrivande. Keats med dekorativa bläckfläckar på fingrarna efter skrivandet. Keats hostande. Etc etc.
Dialogen är sällsynt platt, vilket i sig är intressant eftersom filmen handlar om en av de stora poeterna. Här saknas dock undertexten helt; det som sägs är det som sägs och man menar det man menar. Ungefär som i valfri svensk Beck/Wallanderfilm.
Dramaturgin är i stort sett frånvarande. Den dramatiska nerv som fanns i "Pianot" saknas helt. Inget oväntat händer, och det som händer annonseras TYDLIGT i god tid. No surprises.
Karaktärerna då? Tja, klippdockor är väl ett ord som dyker upp. De genomgår ingen utveckling, det förekommer ingen fördjupning, Keats kompis Brown går till exempel från att vara en surgubbe till att bli en surgubbe. Konflikterna är inget man ger två ruttna lingon i kors för.
Be att få en NK-katalog istället. Det blir billigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar